Linda's

ensam är svagast

det är inte alldit lätt att skratta, att le och vara glad.
när min värld har rast samma, och min natt är eder dag
man är svagast av de svaga,men försöker vara stark
ni krossar mej slag på slag, men ni, ni är mitt allt
vi ser upp till de som glänser, de som är änglarna krig oss
för vi är djävularna i himlen, vi är dömda till att slåss

skolan hade slutat
den lilla flickan var ute på skolgården. hon lekte med sina två bästa vänner. det var en ny lek . den lilla flickan var en robot, och de var prinsesorna. roboten skulle vara prinnsesornas betjänt. den lilla fickan blev tillsagd att hämta prinsesornas ryggsäckar uppe i klassrumet. de sade henne att skynda sig
prinsesorna skulle vänta.
den lilla flickan ssprang upp för trapporna. ryggsäkarna hängde utan för klassrumet. hon tog dem i haden . den ena var blommig med körsbärsblommor. på dörren till klassrummet stog det 2e. 2e var den bästa klassen i hela skolan

hon sprang ned igen. det ekade i den tomma trappen när hennes fötter slog mot stengolvet. den lilla flickan var glad. leken var rolig
hon tog sats och knuffade upp dörren. och hon skyndade sig till platsen där de lekte. det var tomt..
hon såg sig omkring. de var ingenstans. hon drog efter luft, hon var anfådd kanske hade de gömt sig för henne. hon letade, letade på alla gömställen, men hon hittade dem inte. inte någonstans
den lilla flickan blev osäker, de hade väl inte gått? de sa ju att de skulle vänta. de lovade

hon gick upp för trapperna igen de kanske var uppe i klassrummet.
det var tungt att gå. trapporna var en sten och det var fosiler överallt. de såg otäka ut. det kändes som att de stirrade på henne. som att dom viste att den lilla flickan hade blivit lämnad ensam igen, att tårarna ran på hennes kinndes. och att hon önskade att hon inte fanns, hur kunde de veta?
...de var inte i klassrumet. fröken var där som inte ville höra och inte ville se,
fröken som inte förstog, fröken som sade fel saker, och som fick den lilla flickan att sämmas för att hon hade blivit lämnad kvar. som fick henne att skämmas.
men hur askulle föröken kunna förstå? förstå hur det känns att vara 8 år, arr stå framför sin fröken med ett hjärta som gjorde ont, med tårar som inte ville ta slut..

den lilla flickan gick till fritis, hon grätt. vägen ditt var längre än den brukade, ryggsäken var tyngre. och glädjen hade blåst bort, lika kvikt som löven som löven i en höst vind
de var på fitist, de hade tagit för nång tid, sade de. men den lilla flickan hade sprungit hon hade , hon sprag för att föra prinsesorna nöjda, hon sprang och hon skyndade
för de var bästavänner .och sådan var deras vänskap

var det någon som såg? att leken aldrig slutade, att hon blev lämnad ensamgång på gpng? var det någon som såg den lilla flickan som gick ensam?var det någon som brudde sig?
hon gick ensam länge. hon gick i flera år, och hon gick runt, runtför att ingen skulle tro att hon var ensam eller ledsen. men någon mäste ha sätt någon mäste ha märkt, men denna någon trädde aldrig fram denna någon ville inte infina sig för flickan. och hon gick
bad hon någonsin om att bli lämnad, om att bli ensam kvar? jag vet att hon gjorde det, för den lilla flickan var jag.

och hon såg upp till de som glänste de som var änglarna kring oss.
för hon var djävulen i himlen, för alltid domd till att slåss


DEN ÄR FÖR SÅRLIG!!