Linda's

William Shakespeares kända ord dom har fått mej att fundera mycket på. ändå om dom blev skrivna för hundratals år sedan men har lika stor betydelse idag men i olika sammanhang eller är dom lika ? Att vara eller inte vara.,vi tar alla som inte vågar ta steget till nått olikt, att vara som andra eller inte vara som andra? vilket är bäst?

Över ytan finns det så mycket att se

jag vet inte men när man var liten, sa man så mycket som verkligen sårade andra. Men man inte visste det själv, tänk själv en snöboll gjorde inte så mycket. Men fula ord som att man var knäpp eller inte som andra gjorde verkligen ont.. det är nog många som tror att mobbningen är slut i landet, men den finns fortfarande idag. Men mycket hemlig. Det är som att inte låta någon få sitta i samma bord eller kanske utfrysning, vissa tror att utfrysning inte gör nått men för den som utfryst är det ett rent helvete. Jag vill stoppa mobbningen men det är så svårt när man inte ser den. Det är många som har det svårt både i skolan och hemma . därför vill jag att B. R. I. S ska få mer pengar så barn som verkligen har dåligt kan få hjälp. Men då kommer frågan varför är barn så taskiga och bara dom som har mobbas förstår det? Jo barn tänker sig inte för dom har inget samvete än eller det vet jag inte.. men det måste vara något som gör att mobbning fortsätter. Det är nog det hemskaste eftersom jag vet vad som ger för efter verkningar... När de mobbade är vuxna har dom fått en osäkerhet som att inte våga stå upp mot folk ...
jag vill stoppa detta!

det är en fråga jag ställer mej åfta? hallå kärlek kan man känna sig så speciell, men det ända den som utnytjar de är över att driva eller ? kärlek en underbar känsla men ända så förstör den tyvär liv.. men liksom det är inte många som får känna riktig kärlek ...
liksom jag förstår mej inte på killar i stora drag. ibland vill ni ha kärlek men sen har ni två, och utnytjar kärleken. men jag hoppas att killar öpnar ögonen nån dag och ser saker på ett annat sett .. hoppas att ni ser vad det ska handla om ..
jag säger inte att alla killar är så här men säger bara åt er, att ingen tjej gillar att bli playad.

hur är det att känna kärlek?
hur är det att se en människa som man älskar ramla ihop och dö?
hur är det att förstå att livet inte kommer vara så som man hoppades på?
hur är det att veta att den personen som man delade allt med bara lämnar dej där när du mår sämst?
hur är det att känna att man inte blir lurad?
man vet inte men det får man reda på när man väl står der öga mott öga mott sina kännsler, få veta hur man skulle gjort, men vi gör alla misstag, och hur sårad vi än blir, är det bara att förlåta för hat gör inte livet bättre, bara sämre...

hah, nu upprepar vi tiden igen, han är borta, nu för all framtid, äntligen. jag ska inte ha en kille på ett bra tag , för kärlek är bara skit , det vet vi alla men ändå är kärlek så underbart men nu är det äntligen klart för mej det finns inte riktig kärlek bara kärlek som man blir tvungen att älska, bara för att andra tycker det är så underbart man tar den första bästa och tror att det kan vara den , den som man letat efter i många år, men jag är liten förtfarande, så jag har inte letat så länge , men min askungen dag kommer någon gång under mitt liv...

ensam är svagast

det är inte alldit lätt att skratta, att le och vara glad.
när min värld har rast samma, och min natt är eder dag
man är svagast av de svaga,men försöker vara stark
ni krossar mej slag på slag, men ni, ni är mitt allt
vi ser upp till de som glänser, de som är änglarna krig oss
för vi är djävularna i himlen, vi är dömda till att slåss

skolan hade slutat
den lilla flickan var ute på skolgården. hon lekte med sina två bästa vänner. det var en ny lek . den lilla flickan var en robot, och de var prinsesorna. roboten skulle vara prinnsesornas betjänt. den lilla fickan blev tillsagd att hämta prinsesornas ryggsäckar uppe i klassrumet. de sade henne att skynda sig
prinsesorna skulle vänta.
den lilla flickan ssprang upp för trapporna. ryggsäkarna hängde utan för klassrumet. hon tog dem i haden . den ena var blommig med körsbärsblommor. på dörren till klassrummet stog det 2e. 2e var den bästa klassen i hela skolan

hon sprang ned igen. det ekade i den tomma trappen när hennes fötter slog mot stengolvet. den lilla flickan var glad. leken var rolig
hon tog sats och knuffade upp dörren. och hon skyndade sig till platsen där de lekte. det var tomt..
hon såg sig omkring. de var ingenstans. hon drog efter luft, hon var anfådd kanske hade de gömt sig för henne. hon letade, letade på alla gömställen, men hon hittade dem inte. inte någonstans
den lilla flickan blev osäker, de hade väl inte gått? de sa ju att de skulle vänta. de lovade

hon gick upp för trapperna igen de kanske var uppe i klassrummet.
det var tungt att gå. trapporna var en sten och det var fosiler överallt. de såg otäka ut. det kändes som att de stirrade på henne. som att dom viste att den lilla flickan hade blivit lämnad ensam igen, att tårarna ran på hennes kinndes. och att hon önskade att hon inte fanns, hur kunde de veta?
...de var inte i klassrumet. fröken var där som inte ville höra och inte ville se,
fröken som inte förstog, fröken som sade fel saker, och som fick den lilla flickan att sämmas för att hon hade blivit lämnad kvar. som fick henne att skämmas.
men hur askulle föröken kunna förstå? förstå hur det känns att vara 8 år, arr stå framför sin fröken med ett hjärta som gjorde ont, med tårar som inte ville ta slut..

den lilla flickan gick till fritis, hon grätt. vägen ditt var längre än den brukade, ryggsäken var tyngre. och glädjen hade blåst bort, lika kvikt som löven som löven i en höst vind
de var på fitist, de hade tagit för nång tid, sade de. men den lilla flickan hade sprungit hon hade , hon sprag för att föra prinsesorna nöjda, hon sprang och hon skyndade
för de var bästavänner .och sådan var deras vänskap

var det någon som såg? att leken aldrig slutade, att hon blev lämnad ensamgång på gpng? var det någon som såg den lilla flickan som gick ensam?var det någon som brudde sig?
hon gick ensam länge. hon gick i flera år, och hon gick runt, runtför att ingen skulle tro att hon var ensam eller ledsen. men någon mäste ha sätt någon mäste ha märkt, men denna någon trädde aldrig fram denna någon ville inte infina sig för flickan. och hon gick
bad hon någonsin om att bli lämnad, om att bli ensam kvar? jag vet att hon gjorde det, för den lilla flickan var jag.

och hon såg upp till de som glänste de som var änglarna kring oss.
för hon var djävulen i himlen, för alltid domd till att slåss


DEN ÄR FÖR SÅRLIG!!